Knäck i lurarna?

Några dagar innan jul sa jag till min käre make att det är biopremiär på juldagen för en film jag skulle vilja se och jag frågade om vi inte kunde försöka få barnvakt någon kväll under julledigheten för att vi skulle kunna gå och se filmen. Det tyckte maken lät som en bra idé. Det sa han i alla fall, men han kan inte ha lyssnat för julledigheten har passerat och vi har inte sett filmen. I går eller i förrgår eller vilken dag det nu var när det visades reklam för filmen på tv sa jag igen att jag skulle vilja se filmen. Har den börjat gå än? frågade maken då. Alltså, jag skulle väl inte fråga om vi skulle försöka ordna barnvakt under julledigheten om filmen inte hade börjat gå då!! Nog är han lyhörd för mycket och har rätt bra koll på hur han ska göra mig glad, men i det här fallet så har han ju inte ens lyssnat på vad jag har sagt. Antingen så vill han inte se filmen och låtsas därför som ingenting eller så hade han knäck i lurarna. Fast vi gjorde inte knäck till jul och varför han i så fall skulle sätta den i öronen har jag svårt att förstå.