TGIF

Ja inte restaurangen då, men herregud vad det är skönt att det är fredag. Efter Astrids nattliga (för mig är 5 mitt i natten) dansnummer är jag inte på mitt bästa humör. När jag är trött försvinner allt tålamod och all pedagogik som dessutom behövs mer än nånsin just nu då Alice är rädd för ALLA lite högre ljud och storgråter inte en utan massor av gånger per dag. Hon gråter när andra barn gråter, tjoar, skriker, stojar. Det räcker inte med att hon gråter utan hon blir som ett plåster på mig och ska bara hänga runt halsen på mig. Igen. Vi hade ju nyss kommit bort från plåstertiden och hon har ju tuffat till sig rejält på sistone. Vi är tillbaka på ruta 1 igen, suck. Jag känner hur jag kokar inombords då hon börjar gråta för ingenting (naturligtvis är det inte ingenting i hennes värld) och jag vet inte var jag ska hitta ork att hantera det på ett bra sätt. Nu sover båda tack och lov och jag borde nog också ta mig en powernap om det ska bli ett någorlunda trevligt avslut på den här fredagen.

Alice ska förresten för första gången sova hos sin farmor och farfar i natt. Inte för att vi har några speciella planer, men det kanske är bra att testa låta henne sova borta någon gång. Jag har en känsla av att det kommer att gå jättebra. Hon brukar inte vilja åka hem därifrån och hon pratar om farmor och farfar dagligen och vill att de ska komma och hälsa på. Fast jag gissar att det kommer att kännas konstigt ikväll med bara ett barn hemma.