Enligt mitt träningsprogram var det 80 minuter i prattempo som gällde idag. När jag vaknade hade jag inte alls lust med det utan kände att jag villa springa milen på Ormberget. Egentligen undrar jag hur jag tänkte. Hur kan man liksom vara sugen på att ge sig ut på en löprunda och avsluta milen med en helt galen mördarbacke frivilligt?? Vädret kändes perfekt för att orka med den tuffa milen, det var lite mulet och inte så varmt på förmiddagen. När jag väl parkerat på Ormberget var det vaaarmt och min kropp funkar inte alls bra i värmen. Inte när det gäller att springa i alla fall. Det kändes som att jag bara dog efter de två första hemska backarna, det fanns ingen energi kvar så jag bestämde mig för att välja ett annat spår på tillbakavägen.
Jag kom till Ormberget mitt i en cykeltävling så jag fick dessutom krypa under och hoppa över avspärrningsband mm för att ta mig runt i spåret. Jaja, det blev ju en runda i alla fall även om den inte blev som det var tänkt från början. Sträckan blev istället 7,8 km och det var alldeles tillräckligt idag. Tiden är inget att skryta med, strax under 6 minuter per kilometer, men hade jag sprungit snabbare än så hade jag legat avsvimmad någonstans längs spåret. Jag avslutade med lite löpskolning i några hundra meter efter att ha pustat ut lite. Det är kanske inte det bästa att lägga in i slutet av ett pass då man är trött och kanske inte orkar ha rätt teknik, men det funkade rätt bra ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar