Det är verkligen inte lätt att vara liten..

..särskilt inte i tandsprickningstider. Astrid har nyss fått två tänder nere, de bredvid de mittersta och vi pustade ut och tänkte att nu får vi sova på nätterna, nu börjar hon äta bättre, nu blir hon på bättre humör och nu slipper vi byta massor av bajsblöjor med frätande bajs. Framför allt måste det ju vara skönt för Astrid när tänderna väl spruckit igenom och hon slipper ha ont och få en röd rumpa pga av bajsandet. Säg den lycka som varar för evigt. Dålig nattsömn förra natten och många bajsblöjor gjorde mig misstänksam. Vad är nu på gång? Kindtänder!! Råkade skymta något vitt lite längre in i munnen när vi busade i soffan i morse. Ja det är väl morgon fortfarande, men i morse för oss var när vi var vakna och busade medan resten av familjen sov. Det gör de visserligen fortfarande. Än så länge är i alla fall Astrids humör på topp och vi har fått sova i natt. Det tackar jag för.

Tänk om hjälmen, som Astrid för övrigt vägrade att ta av sig på hela dagen igår, även kunde skydda mot alla tråkigheter som kommer tillsammans med tandsprickning.