Då var de sista buskarna planterade. Ja alltså de som vi hade hemma. Än är det inte färdigt. Vi väntar på leverans av några till. Sen är det färdigt. För i år. Nästa år ska ytterligare ett gäng buskar ner i jorden på vår gård, men det är då det. Det funderar jag inte på just nu. Bara ibland när jag undrar om vi inte är färdiga med alla våra projekt snart. Det är vi inte. Inte på långa vägar. Det tar aldrig slut. Men det blir fint. Hoppas jag. Det färdiga resultatet är ju liksom svårt att se nu när buskarna inte är så stora. Ibland undrar jag hur vi tänkte. Vi har bestämt oss för att vi är nöjda med två barn. I ungefär ett år var jag hög på Astrids förlossning och kunde tänka mig att genomgå sjutton till likadana förlossningar. Inte för att jag vill ha så många barn utan för att det var en så otroligt häftig upplevelse. Nu känner vi att vi har gjort vårt och att vi inte alls har lust med en massa nattmatningar och allt sånt igen. Vi är nöjda med våra två underbara busfrön. Fast..nämen såatte när vi precis är förbi nattmatningar så skaffar vi en sisådär 150 nya "bebisar" som är väldigt törstiga och ska vattnas hela tiden. Varför riskera att inte ha något att göra liksom.
Förutom våra nya gröna bebisar börjar grillplatsen också ta form. Litegrann. Plintarna är nergrävda och Thomas är i full färd med att stenmjöla och vibrera marken platt. Sedan ska det bara byggas ett plank som ska målas med svart slamfärg, sittbänkar behöver vi ju förstås, någon form av grillgrej är ett måste precis som mysig belysning. Dit med lite ved och vad man nu kan tänkas behöva och vips (väldigt mycket inte vips) har vi en grillplats. Som vanligt funderar jag mer på detaljerna som jag vill ska finnas än hur de större sakerna ska se ut och placeras. He blir nog bra det där. Tror nog att jag ska sätta mig i soffan och dricka ett glas vin och bli lite kreativ. Japp så får det bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar