Jag vann

Jag börjar, precis som Thomas, tro att Astrid är trasig. Från att ha ätit 1 gång per natt har hon de senaste nätterna börjat äta upp till 3 (!!!) gånger. Hon vaknar med 2 timmar och 45 minuters mellanrum för att äta. På dagarna kan det gå upp till 6 timmar mellan målen. Jag tycker ju att det vore mer naturligt att äta tätare på dagarna då hon är vaken och gör av med mer energi, men det tycker tydligen inte Astrid. Var hittar man reservdelar till en trasig bebis? ;)

Hon skriker ju aldrig annars, men nu går hon från 0 till 100 på några få sekunder. Man hinner inte ens tänka tanken att göra i ordning en flaska innan hon skriker som om hon inte fått mat på flera dagar. När hon åt kl 23 igår sa jag åt Thomas att jag slår vad om att hon kommer att vakna skrikande 2.45. Han vågade inte satsa emot.

Kl 2.52 vaknar jag med ett ryck. Inga ljud hörs. Jag bestämde mig ändå för att gå upp och fixa en flaska för säkerhets skull.
Kl 2.57 är jag tillbaka i sängen med flaskan bredvid mig.
Kl 3.03 vrider Astrid lite på sig. Jag gav henne nappen.
Kl 3.10 vrider hon på sig lite igen och jag kan se att hon bakom nappen förbereder gallskriket. Men haha, jag tar upp henne, ut med nappen som hon toksuger på, in med flaskan och innan hon hinner reagera så äter hon. Jag vann! Eller? Man kanske inte kan kalla det att vinna när man vaknar av sig själv i rätt tid. Astrid har pli på sin mamma. Det är bara att inse att som småbarnsförälder är det alltid barnen som har övertaget.