För att kanske vakna lite piggare idag lade jag huvudet på kudden tidigt igår och Thomas lovade att ta eventuella nattmatningar.
Mitt i natten, kl 5 (för mig är det natt!), hör jag Alice gråta. Jag går in till henne och hon står upp i sängen med tårarna forsande ner för kinderna. Vi kramas lite innan hon själv vill tillbaka ner i sängen igen. Jag tror att det kan vara tänderna som är på gång som gör att hon vaknar och är så ledsen. Såg i går när vi busade att det är 4 kindtänder på väg upp, samtidigt!
Jag går tillbaka till sovrummet och hinner i stort sett bara lägga mig ner så hör jag världens gladaste lilla stämma ligga och "prata" bredvid mig. Jag tittar åt Astrids håll och när hon får syn på mig fyrar hon av sitt finaste leende. Trots att man är så trött vid den tiden går det ju inte ens att försöka bli irriterad för att man väcks av något sånt. Hon låg och pratade med mig i en halvtimme innan hon tyckte att vi kunde somna om.
Trots vår lilla nattliga pratstund så känner jag mig betydligt piggare än igår :)
Hoppsan! Nu kommer kindtänderna! :)
SvaraRaderaH har just tjorvat färdigt med dem. Det verkar vara jobbigt när de kommer. För oss har det varit en hel del gråtnätter, dåligt humör och matvägringar. Hoppas att det går bättre för er!
Du gör nog klokt i att försöka komma i säng i tid på kvällarna så att du hinner få lite vila. :)
Det är härligt med leenden. Tänk att det kan behövas så lite för att det inte ska vara lika jobbigt längre!:)
SvaraRaderaAstrid och Hilding är experter på att sov-samarbeta. När den ena sover länge på morgonen så vaknar den andra tidigt och så tvärtom. Gäller också sovstunden på dan, kan räkna de gånger de sovit samtidigt på min ena hand... men söta och goa är de, och det är extra tur för både dom och mig vissa dagar;)