Surrhumla

Alice är verkligen en liten surrhumla. Munnen går hela tiden och hon pratar med alla hon träffar i matvarubutiken, i väntrummet i Sunderbyn..ja de allra flesta vi träffar på olika ställen.

Hon kommenterar allt och berättar vad allt är och vad man gör. Jag hoppade i poolen en dag medan Thomas hjälper henne på med badbyxorna tittar hon på mig och säger "mimma" (=simma), sötungen.

Hon är så söt när hon kryper omkring på gräset och plockar blommor genom att nypa av dem så att hon får blomman utan stjälk i handen och så säger hon "momma".

Idag tyckte hon nog att det dröjde innan jag lade henne i sängen för den dagliga eftermiddagsvilan så hon kröp i väg mot sitt rum. Jag frågade henne var hon skulle. Hon svarade vila. Såklart.

Vet hon inte vad något är frågar hon Woa ä de dä? (Vad är det där? för den som inte förstod det;)) är en fråga som ställs många gånger varje dag. Hon är så nyfiken och vill veta vad allt är och när man berättar vad det är så försöker hon också säga samma sak.

Hon vet vad hon vill och är verkligen en bestämd liten tjej. När hon inte vill äta mer gröt viftar hon med händerna framför ansiktet och säger "Näe göt" och frågar man om hon vill ha efterrätten då så svarar hon om hon inte vill ha "inte eft".

Även om uttalet inte är helt rent så förstår vi ändå det mesta hon säger och det är så roligt att prata med henne.