Hur snabbt glömmer vi vissa saker? Jag borde kanske inte dra alla kvinnor över en kam och istället bara tala för mig själv och undra om jag är riktigt klok. Förmodligen är jag det inte.
Vi har hela tiden pratat om att vår önskan är att få 2 barn. Det har vi nu. Två fantastiska flickor. Nu borde vi vara färdiga med andra ord. I slutet av graviditeten kände jag, trots att jag inte hade några krämpor alls, att det räcker nu. Jag ville få tillbaka min kropp. Jag har genomgått 1,5 graviditet, ett akutsnitt, nästan 5 månader på sjukhus och en vaginal förlossning på ganska kort tid.
När jag sitter med Astrid i famnen och hon ler sina vackraste leenden och jag blir alldeles varm i kroppen kan jag ibland känna att tiden går så fort, snart är hon stor och jag tänker: Ska det här vara sista gången? Trots att jag var trött och bara ville att allt skulle vara över de sista veckorna innan Astrid föddes så är det ju ändå så mysigt att vara gravid, att gå där med en fin och rund mage. Eller? Förlossningen är inget som avskräcker mig heller. Det var en sån kick, en otrolig känsla som inte går att beskriva och jag hade lätt kunnat göra om den vilken dag som helst.
Nä nu jävlar är det dags att boka tid för efterkontroll så att vi inte står här med nummer 3 på gång snart. Vi vill ju inte bli en av familjerna Annorlunda ;) Fram till dess får vi leva i celibat. Då vet ni det också.
Ja man glömmer lite väl fort ibland, men tur är nog kanske det;)
SvaraRaderaDet är därför jag kör med taktiken:Tänka-varje-dag-på-hur-j*vla-ont-det-gjorde-att-föda-barn"
SvaraRaderaSå att man inte vill göra om det.
Här blire inga syskon. Vilja blir ensambarn!;)
Haha, preeecis som mig!! Jag känner nu: är det verkligen sista gången man får uppleva allt det här med graviditet (fast jag var spyless), förlossning och en liten bebis? Det är ju sååå mysigt med en bebis, trots att man luktar spya konstantoch inte hinner duscha när man vill;) Nåja, här blir det då skydd ett par år innan man får se vad som händer!
SvaraRadera