Nu finns inga ursäkter längre. Nu är det bara att bita ihop trots att det känns tungt och segt. Nu är det dags att bli av med resterande graviditets/slöhetskilon. Att tro att jag kommer att vara tillbaka på samma vikt och i samma form som ett tag innan jag blev gravid första gången då jag tränade en hel del känns just nu väl optimistiskt. Jag vill ha realistiska mål. Det får inte kännas ouppnåeligt för då tappar jag motivationen och då blir det inget av det överhuvudtaget.
För att komma någon vart måste man börja någonstans så idag har jag invigt mina nya löparskor som jag köpte redan i våras. De har fått stå och vänta på hyllan på tok för länge, men nu är första rundan avklarad. Jag ljuger om jag säger att jag var ute på en joggingtur för jag promenerade första halvan i rask takt, joggade nästan hela sträckan tillbaka utom en kort bit på slutet då jag varvade ner igen genom att promenera. Jag vill inte ta i så jag spricker från början, har ju trots allt inte sprungit sen april 2008 och kroppen är allt annat än i form. Min gissning är att jag nog kommer att vara rätt mör i kroppen i alla fall trots det lugna tempot och de futtiga 35 minutrarna jag var ute.
Haha blev lite peptalk idag m a o :)
SvaraRaderaNu väntar jag bara på recension av Zumba!
Själv körde jag i alla fall ett agilitypass på eftermiddagen och nu till Idol ska jag dricka Pepsi Max och träna med hantlar! ;) Fredagsmys tror jag att det kallas...
Dom där extrakilona känner man igen-suck!
SvaraRaderaVad duktig du är! Jag är värdelös på det där. jag kommer att förbli fet, resten av livet.piss.
SvaraRaderaHärligt att du kommit igång! Vi får ta nån långpromenad eller powerwalk sen när jag kommer upp :)
SvaraRadera